Dagens kvinnor ar vansinnigt snabba att kritisera man de traffar for att inte vara tillrackliga pa det ena eller det andra sattet. Han ar si, han ar sa, han ar ingen gentleman, eller han har inte tillrackligt med ambitioner osv. Men varfor ar de inte som vi vill att de ska vara?
Vem ar det som har uppfostrat dem? Man kan inte bade ha kakan och ata den.
Det ar paradoxalt att vilja att ens partner ska vara urtypen av en man, nar den kvinnliga motsvarigheten bleknar i takt med att feminismen slagit sina klor i varje tradition.
Man far det man ger, och kan inte krava mer av sin partner an man kraver av sig sjalv. Om vi kvinnor vill ha en riktig man, en man med varderingar och stabilitet,
maste vi borja uppforstra vara soner till detta, de ar framtidens man.
Jag tror att kvinnor maste borja tanka till lite och kliva av prinsesstronen.
Klaga inte pa att killen delade notan pa dejten, eller att ni mottes vid tunnelbanan
i stallet for att han hamtade dig med bilen, om du inte ar villig att stalla dig och laga middagen darhemma.
Sucka inte over dagens karlar, om du uppfostrar din femaring till att bli bortskamd och oregerlig. Vi ar alla delaktiga I det vi ser omkring oss, pa ett eller annat satt. Om man inte vill anstranga sig sjalv, ska man inte peka finger.
De tar valdigt enkelt att sitta och kasta sten i glashus, men det haller inte i langden.
Alla vill inte vara typiskt kvinnliga, och alla inte klassiskt manliga,
men da ska man heller inte soka det hos sin partner.
Som man baddar far man ligga, det ar verkligen sa enkelt.
Ytterligare en sak jag tycker ar viktigt i ett forhallande,
ar att man faktiskt maste anpassa sig till varandra.
Man behover kommunicera oppet om sina olikheter,
sina kanslor och onskemal.
Allt for ofta gor folk slut efter manga ar tillsammans,
Pga bristande kommunikation. Man gar och har forestallningar om hur den
Ena partner ska vara, men man ar inte arlig nog att fran borjan tala om det.
Hade man sagt det I starten av relationen, hade man givit honom eller henne
en arlig chans att vardera onskemalet om forandring och antingen valja
att ta till sig det eller avsluta relationen.
I stallet graver manniskor ner sig I bitterhet gentemot varandra
och talar med alla andra utom varandra.
Ens partner ska vara ens basta van, och man ska aldrig
baktale denne med sina vanner.
Varfor ar det i ovrigt sa fel att anpassa sig till varandra?
Varfor ar vi i dagens samhalle sa fixerade vid att vidhalla
vara egna personligheter, som om de vore huggna i sten
och inte fick rubbas en millimeter.
Inte konstigt att manniskor inte hittar nagon som passar dem!
Inte bara kraver man mer av sin partner an av sig sjalv,
Utan man forvantar sig dessutom att den andre ska vara
en absolut kopia av en sjalv.
Det handlar om att man sammanflatas till en enhet,
skar bort sma flisor av sina egon tills man passar
som tva perfekta pusselbitar.
Ju langre man ar tillsammans, desto mer vavs man samman.
Livet som par handlar om att ga sida vid sida,
men anda leva sina egna liv, och hela tiden dela
en vag tillsammans, dar man lar sig och utvecklas av varandra.
Todays Wisdom:
“Many highly intelligent people, are poor thinkers.
Many people of average intelligence, are skilled thinkers.
The power of a car, is separated from the way the car is driven.”
Love Always Anna Anka
Subscribe to:
Post Comments (Atom)

Du har verkligen rätt!
ReplyDeleteJag erkänner att jag ibland försöker få min pojkvän att bli någon han inte är, den personen jag själv är - romantisk, allt det där men han är inte sån. Ibland är det svårt att acceptera men å andra sidan vill jag ha honom och då finns där inget annat att göra än att leva med det.
Jag får glädjas åt att han alltid säger åt mig att jag är den enda :)
Kram!
Jag köper ditt resonemang rakt av. Bra formulerat, Anna!
ReplyDeleteÄlskar dessutom ditt nya i-form-program. :-) Keep up the good work!
// Doktorand i träningsfysiologi vid Karolinska Institutet